Ingen Appetite For Destruction, men det visste vi redan
14 år och 13 miljoner dollar.
Så lång tid tog det och så mycket kostade skivan som vi alla trodde aldrig skulle släppas.
Inte ens när det stod på Guns N' Roses officiella hemsida att ett datum var spikat (som vi väl hört både en eller 10 gånger förr?) så var folk, eller jag själv, övertygade om att det verkligen skulle bli av. Dr. Pepper lovade dyrt och heligt att om skivan skulle komma innan 2008 var över så skulle de bjuda ALLA amerikaner (förutom Slash och Buckethead) på en burk Dr. Pepper. Kanske dags att sätta några miljoner på kylning då, för nu är skivan släppt och inga förseningar blev det heller!
Titelspåret släpptes som singel den 22 Oktober och till iTunes den 9 November och redan då hintades det om att det inte var någon ny Appetite For Destruction eller Use Your Illusion som man väntat på i flera års tid.
Men det visste man redan om efter att ha läst åtskilliga artiklar om hur Axl Rose fallit hals över huvud förälskad i industriell musik. Man fick bara hoppas på att man inte skulle skämmas över vad det var man skulle få höra.
Hur låter Chinese democracy? Var den värd väntan?
I ärlighetens namn, ja det var den faktiskt. Säga vad man vill om Axl Rose och hans diktatur men han vet precis vad som krävs för att göra något intressant.
Det är spår av industri men det är bara halva sanningen. Hårdrocken är kvar, även om den inte alltid är i centrum. Det som fått ta mycket plats är pianot, i synnerhet i den väldigt vackra balladen Street of dreams (före detta The blues).
Det är också mer shredding som tagit plats i ljudbilden, vilket både kan göra gott och ont. I detta fallet väger det rätt så jämt, man kan inte komma undan med att man saknar Slash något fruktansvärt mycket.
I det stora hela så är jag både besviken och glad över att få höra Chinese democracy.
Besviken för att... ja det var ju ingen Appetite For Destruction och det är ju det jag vill höra. Hört den förr?
Glad för att den var mycket bättre än vad jag väntat mig och för att den faktiskt var bra på riktigt. Den har låtar som jag kommer att spela mer än en gång till både hemma, på fest eller i bilen.
Låtar att kolla upp:
- Chinese democracy
- Shacklers revenge
- Better
- Street of dreams
- Catcher in the rye
Låter som kunde skippats:
- Scraped
- Madagascar
- This I love
Betyg: 7.5 av 10
Så lång tid tog det och så mycket kostade skivan som vi alla trodde aldrig skulle släppas.
Inte ens när det stod på Guns N' Roses officiella hemsida att ett datum var spikat (som vi väl hört både en eller 10 gånger förr?) så var folk, eller jag själv, övertygade om att det verkligen skulle bli av. Dr. Pepper lovade dyrt och heligt att om skivan skulle komma innan 2008 var över så skulle de bjuda ALLA amerikaner (förutom Slash och Buckethead) på en burk Dr. Pepper. Kanske dags att sätta några miljoner på kylning då, för nu är skivan släppt och inga förseningar blev det heller!
Titelspåret släpptes som singel den 22 Oktober och till iTunes den 9 November och redan då hintades det om att det inte var någon ny Appetite For Destruction eller Use Your Illusion som man väntat på i flera års tid.
Men det visste man redan om efter att ha läst åtskilliga artiklar om hur Axl Rose fallit hals över huvud förälskad i industriell musik. Man fick bara hoppas på att man inte skulle skämmas över vad det var man skulle få höra.
Hur låter Chinese democracy? Var den värd väntan?
I ärlighetens namn, ja det var den faktiskt. Säga vad man vill om Axl Rose och hans diktatur men han vet precis vad som krävs för att göra något intressant.
Det är spår av industri men det är bara halva sanningen. Hårdrocken är kvar, även om den inte alltid är i centrum. Det som fått ta mycket plats är pianot, i synnerhet i den väldigt vackra balladen Street of dreams (före detta The blues).
Det är också mer shredding som tagit plats i ljudbilden, vilket både kan göra gott och ont. I detta fallet väger det rätt så jämt, man kan inte komma undan med att man saknar Slash något fruktansvärt mycket.
I det stora hela så är jag både besviken och glad över att få höra Chinese democracy.
Besviken för att... ja det var ju ingen Appetite For Destruction och det är ju det jag vill höra. Hört den förr?
Glad för att den var mycket bättre än vad jag väntat mig och för att den faktiskt var bra på riktigt. Den har låtar som jag kommer att spela mer än en gång till både hemma, på fest eller i bilen.
Låtar att kolla upp:
- Chinese democracy
- Shacklers revenge
- Better
- Street of dreams
- Catcher in the rye
Låter som kunde skippats:
- Scraped
- Madagascar
- This I love
Betyg: 7.5 av 10
Kommentarer
Postat av: Jenny
Oho, strålande recension.
Tror minsann att jag ska spana in skivan nu iaf.
Hade tänkt dissa den helt.
(Catcher in the rye är för övrig också en strålande roman)
Postat av: Rickard
Ha ha, tack så mycket =)
Det låter som en mycket bra idé, dock får du tänka på att skivan (eller åtminstone vissa låtar) nog kräver en eller två lyssningar innan den verkligen sätter sig, sen är man fast!
Det visste jag inte ens, kanske något man ska kolla upp =)
Trackback