Rise Against - Endgame
Ett band jag hittade för några år sedan var Rise Against (innan den hemska singeln Hero of war dök upp) och även om det är långt ifrån ett nytt band så upphör de aldrig att överraska mig med nya och bra skivor.
Har de senaste dagarna lyssnat en hel del på deras senaste skiva Endgame, en riktig käftsmäll mot all överproducerat skräp som radion har att erbjuda. Typ September, Robyn, Bruno Mars och Danny.
Särskilda spår att lyssna på: Make it stop, midnight hands, broken mirrors
Beställ inte från Allstuff.se!
Det står klart och tydligt på deras hemsida att det kan ta från 5 till 25 ARBETSDAGAR för varorna att skickas men att det inte brukar ta så lång tid utan att det brukar komma tidigare än så. Nu idag räknade jag ut att det var 29 ARBETSDAGAR sedan jag gjorde min beställning och betalning så jag börjar faktiskt bli rätt så arg vid det här laget. Att de sedan har usel kundservice och otrevligt folk som mejlar tillbaka gör inte saken ett dugg bättre.
När det uppenbara uppenbaras
Milde himmel, vad är det med folk och säga saker som alla redan vet?
Samma fenomen var det runt juletid och folk skrev "det snöar ute" ifall att det var någon som inte belönats med ett fönster i sitt hem men dock med perfekt internetuppkoppling.
Matlagning
Men
Vad ska jag handla och vad ska jag laga? Det känns som att min bristande fantasi nu börjar göra sig väldigt gällande.
Nåväl, mot Coop och så får jag försöka komma på något på plats. Fast ja, är det någon som har något bra förslag så bara hojta till!
Ego till tusen
Morgonfunderingar
Varje gång detta kommer på tal så möts man med mothugg om att "så kan du inte säga, de var faktiskt ett av de första heavy metalbanden" osv.
Jaha? Och?
Tycker jag inte det är bra så ska jag väl inte behöva säga det heller, anser jag. Hela idén med att man ska tolerera ett band bara för att de var först är helt befängd. Eloge kan jag ge men inte beröm, det är två skilda tingest.
Man ska självklart komma ihåg varifrån vissa saker härstammar och kunna sin historia men där drar jag gränsen. Jag kan lyssna på band som är uppenbart inspirerade av Judas Priest men sedan ägnar jag inte mer tankeverksamhet på den punkten och det hade varit skönt om man nu kunde slippa hamna i en utdragen diskussion med musiknördar som inte kan förstå vad det är man pratar om. Suck!
Nu dags för kaffe!
Indestructible
Nej jag bara skojar, den är lika usel som det mesta Robyn har gjort och bjuder inte heller på någon form av underhållning.
Vad enkelspårig jag är tänker nog många och ja det kan jag hålla med om. Men för min del gäller det bara att få fram min punkt och inte låta det råda några som helst tvivel om vad jag tycker.
Det är klart att inte alla kan tycka likadant, det förstår jag också, men de som nu inte delar min åsikt behöver ju själva ha detta i åtanke. Det är min blogg där jag är fri att yttra mina åsikter och om man nu inte håller med eller blir upprörd så är det fritt fram att säga till, det är bara roligt, men jag kommer inte att bry mig särdeles mycket.
Tittar på en dokumentär om Sverigedemokraterna där de första 100 dagarna efter riksdagsvalet granskas och nej, jag är inte sverigedemokrat men det är faktiskt intressant att se hur det partiet fungerar. Det är egentligen helt galet att vi har ett sådant parti i Sverige men man kan ändå inte låta bli att inte bli förvånad heller. Det känns som att de flesta som röstade på SD gjorde det enbart för att de ville ha förändring och "röra om i grytan" som är ett populärt talesätt numera. Sant att Sverige står rätt stilla men det är detta verkligen förändringen vi vill ha?
Jag är tveksam.
Både Janes Addiction och Red Hot Chili Peppers släpper nytt!
Bottom line är att två av mina favoritband ska släppa nytt material nu till sommaren och mycket bättre blir det inte. Det skulle väl i så fall vara om de turnerar ihop och även tar sig hela vägen till Sverige så man äntligen kan få bevittna dessa storheter live för första gång! Milde, nu måste det ta mig tusan ske annars kanske jag sätter ribban lite väl högt och blir besviken på sommarens festligheter.
För det kommer det bli några av, det vill jag lova. Sweden Rock Festival har verkligen tänkt till med sina bokningar inför årets festival med klara band som Joan Jett, Buckcherry, The Cult, Ozzy Osbourne, Mustasch, Mr Big, The Haunted och The Damned.
Sen ingår självklart en handfull band jag inte vill nämna här, men som vanligt så ska ju nostalgikerna också få sin beskörda del av dinosaurierock. Hoppas bara att Motörhead kommer också nu när de har ett nytt kanonalbum i bagaget. Hoppas hoppas!
Nu är det banne mig dags att gå en runda så man kommer ut lite också, kan hända att jag skriver senare ikväll också.
Musiksverige i koma, lite ledsen blir man
Jättekul för henne, verkligen...
Den stora förloraren, eller snarare förlorarna, är vi som tycker om musik som inte låter som en dålig jingel till ett dataspel utan faktiskt föredrar när musiker spelar på INSTRUMENT.
Väldigt sen uppdatering, jag ber om ursäkt
Det har hänt en del på det senaste och det mesta positivt faktiskt (milda Matilda, vad är det han säger?).
Bland annat så har vi spelat in vår skiva på nytt med X Point Enemy då vi gått skilda vägar med vår förra trummis Robbin så vi ville att vår nya trummis Action skulle få en chans att sätta sin prägel på låtarna samt sålla ut de låtar vi inte blev helt nöjda med. Snart kommer ni att få höra hur det blev och utan att ta i för mycket så låter det hur bra som helst. Kanske att man blir rockstjärna i år ändå?
Sedan har jag även skaffat mig en flickvän (vuxit upp har vissa sagt, jag är skeptisk till om det någonsin kommer att hända) sedan lite drygt en månad tillbaka. Paulina Johansson heter denna donnan för er som nu undrar =)
Ska försöka vara aktiv här i framtiden, vet inte riktigt varför det blivit så lite skrivande det senaste halvåret men det ska som sagt ändras på!
Motel, money, murder, madness
Blotta åsynen gjorde mig... nervig. Inte arg, ledsen eller glad. Mest nervös och osäker är väl de orden jag letar efter.
Nåväl, nu är det helg och nu ska jag bara ta det lugnt. Lyssnade igenom hela LA Woman med The Doors efter jobbet. Gosse vilken höjdarskiva!
Jag erkänner, jag tycker om Eminem
Genom åren har jag varit väldigt intresserad av musik, det har alltid funnits närmast till hand för mig oavsett om jag varit glad, ledsen, arg eller deprimerad. En varm filt en kall natt om man ska använda lite finare ord.
Det har passerat en hel del band genom åren som har gått och då även en hel del artister som jag idag skulle skämmas för att medge att jag tyckt om. Frågan är dock varför.
Handlar det inte om en viss sinnesstämning som en låt kräver (eller är det tvärtom?) och om det då är en specifik låt eller artist som gör att man mår bättre så borde man väl inte skämmas för att medge att det är bra?
Det är tydligen tabu för folk som är på ett visst sätt att medge att man tycker om en artist som man inte förväntas tycka om. Jag är rocker och då anser folk att jag enbart måste lyssna på rockorienterad musik och jag kan medge att 90% av all musik jag lyssnar på är renodlad rock (hårdrock, metal, surf, blues, pop osv.) men det händer faktiskt att jag lyssnar på annat också. Exempelvis så uppskattar jag Eminem och vissa låtar med radioartister som jag i vanliga fall avfärdar på stubinen.
Jag medger att det nog hade sett konstigt om jag hade kommit till en fest med skinnjacka och en Eminemt-shirt (även om jag faktiskt HAR ägt en Eminemt-shirt) men egentligen borde man inte skämmas för vad det är man lyssnar på, i slutändan handlar det återigen om en åsikt och ja, vem har egentligen rätt och fel? Alla har rätt när det handlar om en åsikt om vad som är bra eller dåligt, det ÄR så enkelt!
Nu vet ni, jag kan uppskatta annan musik också så tveka inte för att spela musik för mig. Vet inte hur många gånger som folk sagt "jag gillar xxx, det är säkert inget du lyssnar på". Tja, spela det för mig så får vi se.
Green Day i all ära men Joan Jett regerade igår
Det går inte ta ifrån Green Day att de vet hur man underhåller och bjuder på en häftig scenshow men det kändes verkligen som om de gick ute lite VÄL hårt. Att mellan varje låt skrika "say Hey Ho" och skapa långa mellanspel mitt i låtar för att hålla tal eller spruta vatten på publiken kan bli rätt tröttsamt. Det blev det också.
Att det dessutom tog en hel timme innan någonting från 90-talet spelades kändes inte heller bra, som om Green Day inte tror att de har fans som är födda när deras största hits skapades. När väl de äldre låtarna började spelas så var det väldigt skönt och då kändes det bra som ett "äldre" Green Day-fan att befinna sig på Ullevi. Men då var det också försent och efter Basket Case så gick jag och Anders.
I allvarlighetens namn var det inte Green Day som lockade mest denna kväll för min del utan det var förbandet Joan Jett & The Blackhearts.
Kvinnan är för bövelen 51 år gammal men körde på som tusan och levererade en konsert som förgyllde hela min kväll. Bandet är ju som bekant aktuella med en greatest hitsskiva och nästan samtliga spår spelades från denna (utom faktiskt de enda två jag inte tycker om, vem har skvallrat?). Dock stämmer nog det Anders sa efteråt "Hade de spelat på KB så hade det varit sjukt bra, scenen är nog lite för stor för deras bästa" och jag kan bara hålla med även om jag tyckte det var sjukt bra ändå.
Gårdagen sammanfattad i en mening
Didn't see all the signals but now my mind is clear
X Point Enemy live
Tänkte här och nu gå ut med att vi ska spela på Alarmscenen på Sweden Rock Festival den 11/6 (på fredagen that is) klockan 21.30. För er som inte är bekanta var Alarmscenen ligger så är det vid Sweden Rock restaurangen så man behöver kort och gott inte ha biljett in till området för att kunna avnjuta denna spelning. Bra va? Just det!
Spelningen kommer att vara i 45 minuter så om ni nu tvunget måste in på området så vet ni nu hur länge tid ni behöver hålla er därifrån.
Fuck the world
Därför hoppas jag nu att ni också inser det och slutar lyssna på allt annat trams som spelas, det är bara Turbonegro som gäller i slutändan!
Fenomenet Facebook slår till igen!
Men varför har jag då 53 personer (ungefär) som jag inte alls vet vilka det är?
Har det blivit någon grej att det är ballt med många kompisar på facebook? "Kolla hur populär jag är på denna internetbaserade community!".
Eller är det bara så att det på något sätt är legitimt att lägga till någon bara för att det är så enkelt och för att då har man ju på något sätt "hälsat" på främlingen (om det nu är det) och väntar sig att personen i fråga ska hälsa tillbaka? Nu kanske jag överanalyserar det hela men det är ändå lite konstigt.
Något som VERKLIGEN har slagit mig är hur folk verkar ta allting man skriver där på allvar. Nu för en vecka sedan så kände jag mig lite busig och skrev "Om slakterierna hade väggar av glas, skulle alla i världen vara vegetarianer" för att se hur reaktionerna skulle bli (jag själv är inte köttätare men jag är väl medveten om att kött inte kommer från Ica ursprungligen) och när jag dagen därpå är på Altona så är det folk jag knappt pratar med i vanliga fall som kommer fram till mig med en nästan orolig blick och frågar på fullaste allvar "Är du vegetarian? Såg att du skrivit något om det på facebook, tänkte att jag måste kolla med dig".
Jag blev väldigt chockad men sedan blev jag lite förvånad över att det skulle vara en sådan jävla stor grej om jag nu HADE varit vegetarian. Det slog mig i samma veva att jag nog kanske ska tänka efter en gång till vad det är jag skriver, men sen insåg jag att jag inte bryr mig. Folk får tro vad de vill, jag vet ju själv hur det ligger till.
I think bad thoughts
Det verkar inte vara meningen att visa sår ska läka helt, de ska vara en ständig påminnare om vad som har hänt och att man ska akta sig för att göra liknande dumheter en gång till. Men likt ett myggbett så kan det ju ibland vara väldigt svårt att låta bli att klia på det och resultatet blir att det kliar ännu mer. Ni vet alla vad jag pratar om, myggen är ju trots allt något som hittar oss alla och inte tvärtom.
Det kan även vara andra sår jag pratar om och trots att man tror att det inte är någon fara så återkommer de där tankarna man trodde man övergett för ett bra tag sedan. Men ack vad fel man kan ha ändå, sorgligt nog.
Jag borde verkligen hitta mig en ny hobby. Att spela i band, plugga och jobba samtidigt verkar inte vara nog för att jag ska hålla på att belasta min hjärna med en massa idiotiska tankar som ändå inte leder någonvart.
Varför ska det vara så egentligen, varför ska det vara så svårt att stänga av det negativa inom en och istället fokusera sig på det som gör en glad? I en logisk och perfekt värld så hade man kunnat göra som på en dator och bara högerklicka på en fil man inte behöver, skicka den till papperskorgen och sedan tömma papperskorgen och vips så var problemet borta.
Nu ljög jag. I en perfekt värld hade det inte funnits några problem, vare sig stora eller små. Men man kan ju få drömma lite åtminstone, det är än så länge inte olagligt.
Otroligt skönt att äta middag med Anders och Maria, har mer eller mindre varit sängliggandes hela veckan på grund av feber så det var skönt att få komma ut lite. Jag skojar inte om det var uppskattningsvis 22 grader ute heller, sjukt fint väder! Nu är det molnigt i vanlig god ordning men hujeda mig vad skönt det var med sol!
Fick bli två långa promenader, först en till Valje och sedan hem från Valje. Kändes väldigt bra att få prata med mor min om lite grejer. Är en del som ska fixas inför hösten och då är det rätt skönt att få prata av sig lite.
Dagens låt får bli från rockrävarna i Danko Jones som släppte nytt album för ett litet tag sedan. Hade räknat ut DJ totalt efter deras senaste skiva Never too loud som väl var i det mesigaste laget. Vissa spår var ok men i helhet var den väldigt tam. Nu är de som sagt aktuella med nya skivan Below the belt och efter bara en lyssning så inser jag att detta nog mycket väl kan vara en stark kandidat till årets rockplatta.
Låten i fråga heter Full of regret, inte det bästa spåret från skivan men jag hittade inga klipp från youtube så ni får nöja er med detta så länge. Väl mött!
Circle of life
En hel del har ändå hunnits med denna helgen. I fredags så tog vi foton med bandet och festade lite vilket faktiskt var rätt roligt även om jag nog ibland önskade att jag kunde däcka som vanligt folk och inte vara uppe till 5 på morgonen och bara prata dynga.
I lördags så fyllde Anders år men officiellt sätt så var det hans katter Måns och Mellis som fyllde år så vi var några stycken som hade kalas i Anders lägenhet och firade för fulla muggar. Alla ni som har katter vet mycket väl om att de är upptagna djur med mycket att göra så de närvarade inte hela kvällen personligen men deras närvaro lyste när de väl behagade att visa upp sig =)
Idag har jag hunnit med att både diska, tvätta, städa lite och plugga och ändå ha tid över för att läsa i Låt den rätte komma in. Med andra ord har denna dagen inte varit alls rolig och det är faktiskt rätt skönt att den är över, på sätt och vis. Det är ju trots allt måndag imorgon och livscykeln påbörjas återigen. Jippie
Hunden och kattens dagbok
Hittade äntligen hunden och kattens dagbok, lägger upp den här så att alla kan njuta av den!
Hundens dagbok:
07.00 - TJOHOO, promenad! Det är det bästa som finns!
08.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
09.00 - TJOHOO, ungarna är uppe! Det är det bästa som finns!
12.00 - TJOHOO, leka i trädgården! Det är det bästa som finns!
14.00 - TJOHOO, åka bil! Det är det bästa som finns!
15.00 - TJOHOO, ungarna kommer hem! Det är det bästa som finns!
16.00 - TJOHOO, leka med en boll! Det är det bästa som finns!
17.00 - TJOHOO, matte och husse kommer hem! Det är det bästa som finns!
18.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
20.00 - TJOHOO, bli kliad på magen i soffan! Det är det bästa som finns!
22.00 - TJOHOO, sova i mattes och husses säng! Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap.....
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favroitfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de skall gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi' - jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...