Fenomenet Facebook slår till igen!

Har nu gått igenom min vänlista på facebook och jag kan konstatera att av 263 vänner så umgås jag kanske med 20, är bekant med 30, har festat och pratat lite kort med 40, en gång varit vän men tappat kontakten med 50 och runt 30 har jag lagt till för att det är en person jag kanske gärna vill lära känna lite bättre och 40 som jag en gång gått i samma klass med och som jag inte minns om jag tyckte om eller ej. Noga uträknat så blir detta 210 stycken personer jag ändå kan spåra och förstå grunden till varför jag har på min lista.

Men varför har jag då 53 personer (ungefär) som jag inte alls vet vilka det är?
Har det blivit någon grej att det är ballt med många kompisar på facebook? "Kolla hur populär jag är på denna internetbaserade community!".
Eller är det bara så att det på något sätt är legitimt att lägga till någon bara för att det är så enkelt och för att då har man ju på något sätt "hälsat" på främlingen (om det nu är det) och väntar sig att personen i fråga ska hälsa tillbaka? Nu kanske jag överanalyserar det hela men det är ändå lite konstigt.


Något som VERKLIGEN har slagit mig är hur folk verkar ta allting man skriver där på allvar. Nu för en vecka sedan så kände jag mig lite busig och skrev "Om slakterierna hade väggar av glas, skulle alla i världen vara vegetarianer" för att se hur reaktionerna skulle bli (jag själv är inte köttätare men jag är väl medveten om att kött inte kommer från Ica ursprungligen) och när jag dagen därpå är på Altona så är det folk jag knappt pratar med i vanliga fall som kommer fram till mig med en nästan orolig blick och frågar på fullaste allvar "Är du vegetarian? Såg att du skrivit något om det på facebook, tänkte att jag måste kolla med dig".
Jag blev väldigt chockad men sedan blev jag lite förvånad över att det skulle vara en sådan jävla stor grej om jag nu HADE varit vegetarian. Det slog mig i samma veva att jag nog kanske ska tänka efter en gång till vad det är jag skriver, men sen insåg jag att jag inte bryr mig. Folk får tro vad de vill, jag vet ju själv hur det ligger till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0