Jag fattar inte, jag kan gå en hel dag och lyssna på högenergisk hårdrock för att sedan skriva ett riff i likadan anda och verkligen känna mig nöjd med mig själv.

Sedan sätter jag mig vid datorn och lyssnar på Amy Macdonald (kvittar vilken låt) och jag inser att jag aldrig kommer att kunna skriva så bra låtar som henne trots att hon använder sig av högst 4 ackord och jag minst 10 plus att jag använder dist.
Vad är hemligheten egentligen? Jag har förvisso redan gått igenom detta en gång om hennes briljans men jag kan verkligen INTE klura ut vad det är som får mig att bara vilja fortsätta lyssna på henne vilket humör jag än är på.

Ni får hjälpa mig här, någon som har ett bra svar?

Milde, vem kunde ana att denna helgen skulle bli såhär satans rolig? Inte jag i alla fall.

Jag, Alex och Anders åkte hem till Robin i fredags och iom vi kom så pass sent (strax efter 8 på kvällen) så var det inte mycket att göra utan vi hoppade direkt ner i deras spa och drack oss berusade och lyssnade på våra nya låtar några gånger för att sedan avhandla både Motörheads och Backyard Babies senaste skivsläpp. Mycket trevligt!

Dagen därpå så var det en hel del Guitarhero och paintball som gällde på dagen och sedan skulle vi in till Köpenhamn för att gå på konsert. Det var första gången jag spelat paintball och det var sjukt roligt! Jag misstänker att jag blev den som blev träffad flest gånger men det är skit samma, en nyttig upplevelse  

Vi hade blivit uppskrivna på gästlistan på The Rock så vi kom in gratis och ungefär 1 minut senare så sitter alla och avnjuter en stadig rom och cola.
Sedan följer två band som öppnar för huvudattraktionen Starrats (http://www.myspace.com/starratsdk). Nu minns jag självklart inte namnet på de andra banden (vilket väl säger rätt så mycket om vad jag tyckte) men det är egentligen skit samma.
Starrats spelade en slags hårdrock som jag verkligen har lätt att ta åt mig, lite i samma stuk som Bullets & Octane och Brides Of Destruction. Ni får själva ta reda på hur dessa två band låter, lite utmaning ska det vara!
Låtarna i sig var helt ok, men det var scenshowen som lyfte allting ett par snäpp. En sångare med otrolig scennärvaro och karisma + fyrverkerier på scen är alltid ett plus!

Efter spelningen så blev det en hel drickande och vi var inte hemma igen förrens halv 8 på morgonen och då var man mer än lite trött i kroppen, men det var det värt!

Nu är man tillbaka i lägenheten och verkligheten har tagit ner en på Jorden igen då jag sitter och ska slänga sopor, städa och tvätta kläder. Jippie

Varför har inte vi i Sverige Captain Morgan på burk? Det var det mest geniala jag någonsin upplevt

Träning, repning, städning och Robinson. Dessa är nyckelorden för gårdagen, åtminstone för min del.
Vaknar vid 10 på morgonen för att inse att jag försovit mig, ska hem till min mor och hämta lite saker och träna så det är inget att be för utan bara till att köra direkt. Väl där så ser jag att de kommit väldigt långt, hon och Johan, med huset och att det verkligen börjar arta sig. I och med att det ändå tar en halvtimme att köra dit så lånade jag återigen morsans löpmaskin och sprang 8 kilometer. Hade jag inte fått håll kanske jag hade kunnat köra en mil som målet var.
Efter det så var det repning som gällde och det gick bra idag, ordentliga öronproppar och ett glatt humör gjorde det mindre smärtfritt än vad jag väntat
Efter 4 timmars repning packade vi ihop och bestämde att vi skulle försöka göra klart skivan idag helt och hållet och kanske jamma lite (minus Robbin, han behövde åka hem). Med andra ord kan denna dagen OCKSÅ  anses som räddad.