Hycklerihögtid och funderingar

Börjar bli en hel del tankar som flyger runt i huvudet just nu, på något sätt borde jag få utlopp för dom men när jag väl ska komma till skott så vet jag ingen som är bäst lämpad att få höra vad det är jag har att säga.
Ska man svälja det eller ska man bara skrika det rakt ut? Det är frågan jag själv brukar få av andra och mitt svar är:
"Berätta vad det är som känns jobbigt, får man inte prata med någon så går man bara och tänker på det och då blir det bara värre".

Varför ska det vara så svårt att leva som man lär? Nu är jag i samma situation för första gången på flera år och nu är jag helt lamslagen.

Jag hatar detta!

Kaffe och Amy Macdonald har varit min terapi nu i några dagar men medicinen börjar att förlora sin verkan och demonerna kommer fram när jag minst anar det och när jag verkligen minst behöver det.

För några år sedan så hade det inte varit någon tvekan om vem jag hade vänt mig till, men nu känns det avlägset. Hur lite man än vill det så glider folk ifrån varandra och man blir lämnad ensam, åtminstone för en liten stund.

Det blir inte heller bättre av att julen närmar sig.
Tror inte att det finns någonting som jag avskyr mer än det. Kunde lika gärna ha satt alla vänner och släktingar i en stor ring och gett en hundralapp till den som satt till vänster om en. Det är ungefär vad jag tycker om idén om julafton, en enda stor byteshandel där man anses som en snåljåp och självisk om man inte köper några julklappar eller köper något som inte kostar lika mycket som det man fick.
Återigen, sätt er i en ring och bytt en hundralapp med varandra.
Det är det som allting handlar om, att alla måste vara med och ge även om det inte tjänar någonting till utan för att det SKA vara så!

Har försökt i yttersta mån att försöka jobba under julhelgen men det mesta verkar vara stängt då så man får väl ta och svälja stoltheten och köra runt och träffa folk man kanske inte vill träffa, ge saker till folk som kanske inte förtjänar det och verkligen avsky allting från början till slut! 

Ingen Appetite For Destruction, men det visste vi redan

14 år och 13 miljoner dollar.

Så lång tid tog det och så mycket kostade skivan som vi alla trodde aldrig skulle släppas.

Inte ens när det stod på Guns N' Roses officiella hemsida att ett datum var spikat (som vi väl hört både en eller 10 gånger förr?) så var folk, eller jag själv, övertygade om att det verkligen skulle bli av. Dr. Pepper lovade dyrt och heligt att om skivan skulle komma innan 2008 var över så skulle de bjuda ALLA amerikaner (förutom Slash och Buckethead) på en burk Dr. Pepper. Kanske dags att sätta några miljoner på kylning då, för nu är skivan släppt och inga förseningar blev det heller!

Titelspåret släpptes som singel den 22 Oktober och till iTunes den 9 November och redan då hintades det om att det inte var någon ny Appetite For Destruction eller Use Your Illusion som man väntat på i flera års tid.
Men det visste man redan om efter att ha läst åtskilliga artiklar om hur Axl Rose fallit hals över huvud förälskad i industriell musik.  Man fick bara hoppas på att man inte skulle skämmas över vad det var man skulle få höra.

Hur låter Chinese democracy? Var den värd väntan?

I ärlighetens namn, ja det var den faktiskt. Säga vad man vill om Axl Rose och hans diktatur men han vet precis vad som krävs för att göra något intressant.

Det är spår av industri men det är bara halva sanningen. Hårdrocken är kvar, även om den inte alltid är i centrum. Det som fått ta mycket plats är pianot, i synnerhet i den väldigt vackra balladen Street of dreams (före detta The blues).
Det är också mer shredding som tagit plats i ljudbilden, vilket både kan göra gott och ont. I detta fallet väger det rätt så jämt, man kan inte komma undan med att man saknar Slash något fruktansvärt mycket.

I det stora hela så är jag både besviken och glad över att få höra Chinese democracy.
Besviken för att... ja det var ju ingen Appetite For Destruction och det är ju det jag vill höra. Hört den förr?
Glad för att den var mycket bättre än vad jag väntat mig och för att den faktiskt var bra på riktigt. Den har låtar som jag kommer att spela mer än en gång till både hemma, på fest eller i bilen.

Låtar att kolla upp:
- Chinese democracy
- Shacklers revenge
- Better
- Street of dreams
- Catcher in the rye

Låter som kunde skippats:
- Scraped
- Madagascar
- This I love

Betyg: 7.5 av 10

Välkommen till min nya blogg!

Nu ska även jag ge mig i kast med att försöka sammanställa tankar och funderingar i en så kallad blogg, får se vem som nu har tid/ork att läsa det trams jag i framtiden tänkt att skriva.

/Richie

RSS 2.0