Var igår i Göteborg och tittade på Green Day tillsammans med min ständige vapenbroder Anders.
Det går inte ta ifrån Green Day att de vet hur man underhåller och bjuder på en häftig scenshow men det kändes verkligen som om de gick ute lite VÄL hårt. Att mellan varje låt skrika "say Hey Ho" och skapa långa mellanspel mitt i låtar för att hålla tal eller spruta vatten på publiken kan bli rätt tröttsamt. Det blev det också.
Att det dessutom tog en hel timme innan någonting från 90-talet spelades kändes inte heller bra, som om Green Day inte tror att de har fans som är födda när deras största hits skapades. När väl de äldre låtarna började spelas så var det väldigt skönt och då kändes det bra som ett "äldre" Green Day-fan att befinna sig på Ullevi. Men då var det också försent och efter Basket Case så gick jag och Anders.

I allvarlighetens namn var det inte Green Day som lockade mest denna kväll för min del utan det var förbandet Joan Jett & The Blackhearts.
Kvinnan är för bövelen 51 år gammal men körde på som tusan och levererade en konsert som förgyllde hela min kväll. Bandet är ju som bekant aktuella med en greatest hitsskiva och nästan samtliga spår spelades från denna (utom faktiskt de enda två jag inte tycker om, vem har skvallrat?). Dock stämmer nog det Anders sa efteråt "Hade de spelat på KB så hade det varit sjukt bra, scenen är nog lite för stor för deras bästa" och jag kan bara hålla med även om jag tyckte det var sjukt bra ändå.