Jag har väl aldrig varit ett stort fan av Onkel Kånkel men det är aldrig kul att höra när artister går bort i förtid.
Åtminstone inte när det gäller artister man uppskattat någorlunda!

Som sagt, jag anser inte att bandet var några genier på något sätt men jag hade ljugit om jag sagt att jag aldrig tyckt att de var roliga. Allvarligt talat, det är ju det allting gick ut på, att det bara var på skoj!

Håkan Florås var väl inget geni men jag anser ändå att han förtjänar lite cred ändå. Därför postar jag en av de låtarna jag skrattat mest åt under de stunder då jag faktiskt har lyssnat på Onkel Kånkel, Sveriges ledande band inom könsrocken!