Illusionen om Gud
"Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål. En värld utan korståg och självmordsbombare En värld där kvinnor inte tvingas till äktenskap eller könsstympning. Tänk dig en värld utan religion."
Helt otroligt, har letat efter just denna boken (kanske inte just denna men den sorten) ett bra tag nu och döm av min förvåning och lycka när jag hittade den på biblioteket i Sölvesborg.
Har 15 sidor kvar att läsa men det känns som att det bara är en slags summering så jag anser mig själv som färdig, mer eller mindre.
Omdöme: hade väldigt höga förväntningar på denna bok och jag blev inte besviken. Trots att det var mycket som jag inte visste eller ens kände igen så var det en väldigt rogivande läsning och det märks på Richard Dawkins sätt att skriva att han skriver med både glimten i ögat och med otroligt allvar på en och samma gång utan att det slår över på något håll. Dessutom så stärkte det bara min syn på religion i största allmänhet; folk behöver det för att kompensera för någonting, om det så är tröst eller om de behöver någon som lyssnar på deras sorg eller glädje.
Jag har ingenting emot religion, snarare tvärtom. Jag är glad för folk som har den sortens trygghet och som kan vända sig till sin Gud närhelst de känner för det men det är ingenting för mig. Det handlar inte om att uppröra någon eller något som jag bara kastar ur mig. Jag har läst religion väldigt grundläggande och det har alltid varit någonting som saknats i allting.
Gud.
Jag får inte in Gud någonstans i sammanhanget. Men ja, det är en annan historia! Läs denna bok oavsett om ni är troende eller inte!
Helt otroligt, har letat efter just denna boken (kanske inte just denna men den sorten) ett bra tag nu och döm av min förvåning och lycka när jag hittade den på biblioteket i Sölvesborg.
Har 15 sidor kvar att läsa men det känns som att det bara är en slags summering så jag anser mig själv som färdig, mer eller mindre.
Omdöme: hade väldigt höga förväntningar på denna bok och jag blev inte besviken. Trots att det var mycket som jag inte visste eller ens kände igen så var det en väldigt rogivande läsning och det märks på Richard Dawkins sätt att skriva att han skriver med både glimten i ögat och med otroligt allvar på en och samma gång utan att det slår över på något håll. Dessutom så stärkte det bara min syn på religion i största allmänhet; folk behöver det för att kompensera för någonting, om det så är tröst eller om de behöver någon som lyssnar på deras sorg eller glädje.
Jag har ingenting emot religion, snarare tvärtom. Jag är glad för folk som har den sortens trygghet och som kan vända sig till sin Gud närhelst de känner för det men det är ingenting för mig. Det handlar inte om att uppröra någon eller något som jag bara kastar ur mig. Jag har läst religion väldigt grundläggande och det har alltid varit någonting som saknats i allting.
Gud.
Jag får inte in Gud någonstans i sammanhanget. Men ja, det är en annan historia! Läs denna bok oavsett om ni är troende eller inte!
Kommentarer
Trackback