X Point Enemy
Var ett tag sen man skrev här nu, har ju inte varit särskilt flitig om man säger så. Men ja, det HAR ju faktiskt varit både jul och nyår så man har faktiskt haft annat att tänka på, så ni får ha förståelse för det.
Något annat viktigt som faktiskt också har hänt den senaste tiden är att jag och bandet jag spelar i, X Point Enemy, har fått ägna en hel del tid med att repa med vår nya trummis Robin.
Sedan jag började i X Point så har det alltid varit samma 4 personer, Alex, Anders, mig själv och Frank.
Alla spelade en viktig roll och jag kunde inte för allt i världen se någon av oss bytas ut eller bara inte vara med i bandet, det existerade bara inte i min värld.
Men strax efter vår senaste (och närapå sista) spelning i mitten av november så kom bombnedslaget, Frank hoppade av.
Det hade varit några tröga månader med mycket tjat och komprimissande från allas sida för att vårt schema skulle stämma överens med Franks. Frank gick (och går) sista året på gymnasiet vilket tog mycket av hans lediga tid och detta kom att påverka oss på ett väldigt negativt sätt med väldigt limiterade och inte särskilt kreativa repningar så det kom egentligen inte som en chock, men man ville bara inte att han skulle hoppa av.
Det tog en stund att smälta, vi hade trots allt spelat tillsammans i lite mer än 4 år och upplevt en hel del galenskaper tillsammans så som att nästan ALLTID ta en whiskey tillsammans efter en spelning. Åtminstone jag och Frank, det var lite vår grej. Att han oftast drack whiskey som jag inte ens hade skurat golvet med hör inte hit, det var en tradition man bara inte bröt.
Ovanpå den sköna ytan så var/är Frank också den bästa trummisen jag någonsin träffat, utan att ta i eller överdriva. Inte en enda gång upplevde jag att han hade svårigheter med något man visade honom och oftast så hade han bättre idéer än vad man själv hade. Med andra ord så var det ingen liten förlust i att han valde att hoppa av.
Vi andra hade två alternativ; lägga ner X Point eller hitta en ny trummis.
Ni har nog listat ut vad vi valde och det var aldrig någon tvekan på den punkten utan denna gången var vi överens.
Vi började genast höra oss för med de lokala trummisarna vi visste om och som vi trodde kunde fixa våra låtar. Vi hade en audition med en kille som kunde några av våra låtar, men det kändes inte rätt. Det lät bra men alla visste att han (Simon) inte var rätt person för denna uppgift.
En dag letade jag på www.vendolin.se mest på skoj under medlemsannonser och hittade en annons där det stod "seriös och duktig trummis letar efter ett hårdrocksband att spela med" och såg att han var från den nordvästra delen av Skåne och tänkte att det kunde vara värt att i alla fall kolla om han var intresserad. Föga visste jag då att detta var en riktig lyckochansning!
Två veckor senare och efter lite tveksamheter från Anders sida så bestämde vi oss för att pröva honom. Alex skickade några låtar som han skulle lära sig till den dagen och jag, som hittade honom, hoppades som vanligt på det bästa men förväntade mig det värsta. Jag vet, jag är född pessimist.
3 låtar provade vi och varenda en sattes med bravur. Jag kände genast en inre glädje och frid; vi hade hittat någon att driva X Point vidare mot nya storheter!
I och med Robin bor rätt så långt borta så har vi bestämt att ägna MINST 3 timmar åt att repa i alla fall en gång i veckan. Hittills har vi hållt detta och vi har under de 7 repningarna fått mer gjort än på nästan ett halvår.
Imorgon (eller idag blir det ju) så ska vi återigen repa och jag längtar som fan. Brukar tycka att repningar är rätt tråkiga, det är ju spelningarna man längtar efter men ja, man kan ju inte få lön utan att arbeta. Hoppas verkligen att vi får klart några av våra senaste låtidéer så att man kan inom det snaraste påbörja vår kommande skivinspelning.
Nu måste jag se klart Rise of the footsoldier och dricka upp min Highland Park, ska försöka vara lite mer aktiv här i fortsättningen.
Skål och godnatt/Richie
P.S. De som vill höra hur vi låter gå in på www.myspace.com/xpointenemy eller www.xpointenemy.com Vår hemsida är inte helt och hållet uppdaterad men ni får ha överseende med det eller skälla på Alex lite D.S.
Något annat viktigt som faktiskt också har hänt den senaste tiden är att jag och bandet jag spelar i, X Point Enemy, har fått ägna en hel del tid med att repa med vår nya trummis Robin.
Sedan jag började i X Point så har det alltid varit samma 4 personer, Alex, Anders, mig själv och Frank.
Alla spelade en viktig roll och jag kunde inte för allt i världen se någon av oss bytas ut eller bara inte vara med i bandet, det existerade bara inte i min värld.
Men strax efter vår senaste (och närapå sista) spelning i mitten av november så kom bombnedslaget, Frank hoppade av.
Det hade varit några tröga månader med mycket tjat och komprimissande från allas sida för att vårt schema skulle stämma överens med Franks. Frank gick (och går) sista året på gymnasiet vilket tog mycket av hans lediga tid och detta kom att påverka oss på ett väldigt negativt sätt med väldigt limiterade och inte särskilt kreativa repningar så det kom egentligen inte som en chock, men man ville bara inte att han skulle hoppa av.
Det tog en stund att smälta, vi hade trots allt spelat tillsammans i lite mer än 4 år och upplevt en hel del galenskaper tillsammans så som att nästan ALLTID ta en whiskey tillsammans efter en spelning. Åtminstone jag och Frank, det var lite vår grej. Att han oftast drack whiskey som jag inte ens hade skurat golvet med hör inte hit, det var en tradition man bara inte bröt.
Ovanpå den sköna ytan så var/är Frank också den bästa trummisen jag någonsin träffat, utan att ta i eller överdriva. Inte en enda gång upplevde jag att han hade svårigheter med något man visade honom och oftast så hade han bättre idéer än vad man själv hade. Med andra ord så var det ingen liten förlust i att han valde att hoppa av.
Vi andra hade två alternativ; lägga ner X Point eller hitta en ny trummis.
Ni har nog listat ut vad vi valde och det var aldrig någon tvekan på den punkten utan denna gången var vi överens.
Vi började genast höra oss för med de lokala trummisarna vi visste om och som vi trodde kunde fixa våra låtar. Vi hade en audition med en kille som kunde några av våra låtar, men det kändes inte rätt. Det lät bra men alla visste att han (Simon) inte var rätt person för denna uppgift.
En dag letade jag på www.vendolin.se mest på skoj under medlemsannonser och hittade en annons där det stod "seriös och duktig trummis letar efter ett hårdrocksband att spela med" och såg att han var från den nordvästra delen av Skåne och tänkte att det kunde vara värt att i alla fall kolla om han var intresserad. Föga visste jag då att detta var en riktig lyckochansning!
Två veckor senare och efter lite tveksamheter från Anders sida så bestämde vi oss för att pröva honom. Alex skickade några låtar som han skulle lära sig till den dagen och jag, som hittade honom, hoppades som vanligt på det bästa men förväntade mig det värsta. Jag vet, jag är född pessimist.
3 låtar provade vi och varenda en sattes med bravur. Jag kände genast en inre glädje och frid; vi hade hittat någon att driva X Point vidare mot nya storheter!
I och med Robin bor rätt så långt borta så har vi bestämt att ägna MINST 3 timmar åt att repa i alla fall en gång i veckan. Hittills har vi hållt detta och vi har under de 7 repningarna fått mer gjort än på nästan ett halvår.
Imorgon (eller idag blir det ju) så ska vi återigen repa och jag längtar som fan. Brukar tycka att repningar är rätt tråkiga, det är ju spelningarna man längtar efter men ja, man kan ju inte få lön utan att arbeta. Hoppas verkligen att vi får klart några av våra senaste låtidéer så att man kan inom det snaraste påbörja vår kommande skivinspelning.
Nu måste jag se klart Rise of the footsoldier och dricka upp min Highland Park, ska försöka vara lite mer aktiv här i fortsättningen.
Skål och godnatt/Richie
P.S. De som vill höra hur vi låter gå in på www.myspace.com/xpointenemy eller www.xpointenemy.com Vår hemsida är inte helt och hållet uppdaterad men ni får ha överseende med det eller skälla på Alex lite D.S.
Kommentarer
Trackback