Då var årets West Coast Riot avklarat och även detta året var en riktig höjdare!

Band jag såg i kronologisk ordning:

• Gaslight Anthem - Mycket bra lirat. Kanske lite för tidigt på dagen för denna kvintettens lättlyssnade punkrock men ändå en mycket bra start! Hitsen avlöstes med bravur!
• Suicidal Tendencies - Är inte helt inlyssnade på detta klassiska band men de hade lekstuga och framförde en väldigt underhållande konsert, bör nog kolla upp dom en gång till och se om det är min kopp te.
• Living End - Australiens nästbästa band (ni vet nog vilka som är bäst) gjorde ett väldigt bra framförande, Chris Cheney är en riktig fena på guran och är väl medveten om detta då han tillåts briljera mellan låtarna. Mycket bra!
• Sick Of It All - Dagens tyngsta (åtminstone distmässigt) band visade inga tecken på att de håller på att bli äldre utan röjde på ordentligt och avlöste kanonlåt efter kanonlåt. Gitarrljudet drog dock ner känslan lite, men annars så var det inte mycket att klaga på.
• Gogol Bordello - Var tvungen att kolla upp detta bandet efter att flera i sällskapet sa att de nästan var det vassaste bandet på hela festivalen. Jag drog lite på smilbanden under konserten men bandets punk-möter-roms folkmusik föll mig inte i smaken, alls.
• Raised Fist - Luleås stolthet har förärat mig en gång tidigare och det var en mäktig upplevelse. Då var det på en liten scen i Malmö där det verkligen var intensivt. Därför passar de inte så bra på en största scenen men frontmannen Alexander Hagman skojar friskt och underhåller publiken på ett ypperligt sätt.
• Pennywise - Största skälet till att jag bestämde mig för att åka till WCR och gubbarna är på bra humör. Många "fuck yeah" och uppmaningar till publiken om att röja hårdare. Önskar att de kunde spela lite fler nya låtar bara men med låtar som Society, Fuck authority och Same old story så var det svårt att låta bli att komma ihåg varför man köpte biljetten!
• Social Distortion - Har redan läst i vissa recensioner att detta var festivalens bästa spelning och att det var "magiskt". Jag håller med till viss del, men jag kan inte låta bli att störa mig på att det kändes förgubbat. Låtarna framfördes långsammare än på skiva och Mike Ness (hårdaste kisen på festivalen) sjunger förvisso bra men släpigt emellanåt. Men hur kan man låta bli att älska deras låtar? Sjukt bra avslutning på denna festival!

Sammanfattningsvis så var Social Distortion det proffsigaste bandet, Raised Fist röjde hårdast, The Living End var charmigast och Sick Of It All var hungrigast. Men bästa konserten på årets festival stod Pennywise för.

Nu återstår det bara att se om det blir en festival nästa år och vilka storheter som kommer då. Satt och funderade i min ensamhet på spårvagnen igår om vilka det finns kvar på listan av punkband man vill se. Men känner jag WCR så kommer de att slå mig med häpnad nästa år också!