Mudpusher - Interest of Conflict
Mudpusher är det första bandet som kontaktade mig angående en recension och självklart åtog jag mig uppgiften.
Mudpusher är ett relativt nystartat band som föddes i Stockholm i Januari 2008 där Alexander (sång), Martin (gitarr), Kimberly (sång) och Kim (trummor) räknas till originalmedlemmar. En månad senare rekryteras Kalle (gitarr) och Jonny (bas) för att göra uppsättningen komplett!
Namnet sägs ha uppkommit genom att medlemmarna slog ihop två ord som de tyckte lät bra och som passade till musiken, som är en slags crossovermetal där band som Fear Factory och Meshugga räknas som influenser.
Interest of Conflict är en 6spårig demo med följande låtordning:
- Turning machine
- Vortex
- Watch me ascend
- Our frontline
- Fingerprint
- 1939
Demon klockar in på strax över 21 minuter och när man lyssnar på brutal musik, som detta är, så är det alldeles lagom. Det ska vara rena rama käftsmällen som lämnar lyssnaren överraskad och bönande om mer.
Det som skiljer Mudpusher från många andra metalakter deras användning utav 2 sångare där den ena är kvinna. Det används harmonier med growl och ren sång som gör det hela väldigt intressant och nytt, som t.ex. i början av verserna på Vortex. Jag kan tyvärr inte säga att det håller i det långa loppet, då Kimberlys röst är rätt tråkig och aldrig direkt lyfter, det behövs lite styrka.
Refrängen i Watch me ascend innehåller enbart sång från Kimberly vilket är ett bra sätt att lyfta fram refrängen. Bryggan i denna låt är även väldigt bra, piano och stråkar tillsammans med ett kort tal skiljer detta spår avsevärt från de andra låtarna.
Our frontline känns i all välmening lite onödig, finns ingen som direkt lyfter utan det är ett frenetiskt pumpande på ett och samma riff. På ett sätt ganska skönt då de andra spåren har många sköna riff och intressanta taktbyten, men detta är i det tråkigaste laget.
I det stora hela är Interest of conflict en helt ok demo, variationen är inte stor men som jag nämnde i början så är detta en käftsmäll av brutal metal och då är i alla fall inte jag i behov av en massa varierande låtar. Men för den sakens skull så betyder det inte att alltid är bra, då de flesta av de 6 spåren känns lite väl lika varandra där ett brutalt gitarrtuggande och growlsång genomsyrar alla låtarna. Det hände vid något tillfälle att jag inte visste att det var en ny låt som hade börjat och det är inget bra tecken.
Det finns dock en hel del bra riff och sköna partier som verkligen fångar mig och det är också det som räddar demon och därför får ett godkänt betyg. Jag hoppas att få höra mer av Mudpusher i framtiden och att de då tagit mina ord åt sig.
Betyg:
POD XT eller POD 2.0. Jag tror 2:an. Någon av grabbarna drömmer om en 8- strängad Ibanez som grabbarna i Meshuggah har, kanske i en chick mattsvart kulör, om man får lov att vara så originell när man spelar sånt här, vill säga...
Hehe, ovan kommentar prickade väl nästan allt rätt ;-)
Även om musiken inte håller ett alltför originellt värde inom metallen i dagsläget så kan man faktiskt säga att många av låtarna skrevs innan bandet startade. Och ja, då var det Pod XT nötande i sovrummet som gällde. Tycker dock att övriga medlemmar lagt till sin egen touch på det hela och i överlag så är jag nöjd med det vi släppt för tillfället. Men framtida material kommer nog låta lite annorlunda men ändå vara inom ramarna för den typ av metal vi valde att spela på denna skiva, dels för att vi har börjat skriva som ett band nu och alla försöker att bidra så mycket det går.
Men man får tacka för recensionen! Väldigt bra skrivet.
PS. 8-strängat är inte aktuellt för musiken på ett tag ;-)