Fallgroparna är många och misstag är lätta att göra igen, åtminstone när det gäller inspelning och när det kommer till att försöka göra en sanslöst bra skiva. Men denna gången tror jag vi har lyckats undvika alla fällor och snubblat på några riktiga mästerverk.
Planen var som sagt att göra en tvåspårig promotionskiva som vi ska använda för att skicka runt till lite olika spelställen och skivbolag och att vi INTE skulle göra låtarna allt för mekaniska (perfekt/polerat inspelade utan direkt känsla) och nu låter det verkligen exakt så som jag alltid velat att det ska låta. 
Rundgångar existerar innan solon, plektumskrapen är många och basdykningarna avlöser varandra utan komprimisser. Det är skitigt inspelat men känslan och drivet som man inte hör på många skivor nuförtiden är där och fångar ens uppmärksamhet direkt. Ibland älskar jag verkligen att spela i ett band!

Fick till ett så jävla bra basljud att jag fick hålla mig ordentligt för att jag inte skulle förälska mig i det totalt. Otroligt mycket punch samtidigt som det fanns både klarhet och botten så det räckte och blev över. Satte båda låtarna (The devil within och Worms eye view) på några få tagningar men man blir nervös av någon anledning när det väl gäller att spela in. Alla tittar på en och lyssnar koncentrerat så man får inte slarva.

Imorgon är det körer och sång som gäller, då kommer x antal koppar te konsumeras vill jag lova. Har gjort under för halsen de senaste dagarna, inte alls haft ont och det har varit mycket enklare att sjunga med i låtar. Måhända inget substitut för whiskey på helgerna men väl på vardagarna =)