Genom åren har jag varit väldigt intresserad av musik, det har alltid funnits närmast till hand för mig oavsett om jag varit glad, ledsen, arg eller deprimerad. En varm filt en kall natt om man ska använda lite finare ord.
Det har passerat en hel del band genom åren som har gått och då även en hel del artister som jag idag skulle skämmas för att medge att jag tyckt om. Frågan är dock varför.

Handlar det inte om en viss sinnesstämning som en låt kräver (eller är det tvärtom?) och om det då är en specifik låt eller artist som gör att man mår bättre så borde man väl inte skämmas för att medge att det är bra?
Det är tydligen tabu för folk som är på ett visst sätt att medge att man tycker om en artist som man inte förväntas tycka om. Jag är rocker och då anser folk att jag enbart måste lyssna på rockorienterad musik och jag kan medge att 90% av all musik jag lyssnar på är renodlad rock (hårdrock, metal, surf, blues, pop osv.) men det händer faktiskt att jag lyssnar på annat också. Exempelvis så uppskattar jag Eminem och vissa låtar med radioartister som jag i vanliga fall avfärdar på stubinen.
Jag medger att det nog hade sett konstigt om jag hade kommit till en fest med skinnjacka och en Eminemt-shirt (även om jag faktiskt HAR ägt en Eminemt-shirt) men egentligen borde man inte skämmas för vad det är man lyssnar på, i slutändan handlar det återigen om en åsikt och ja, vem har egentligen rätt och fel? Alla har rätt när det handlar om en åsikt om vad som är bra eller dåligt, det ÄR så enkelt!

Nu vet ni, jag kan uppskatta annan musik också så tveka inte för att spela musik för mig. Vet inte hur många gånger som folk sagt "jag gillar xxx, det är säkert inget du lyssnar på". Tja, spela det för mig så får vi se.