Har sett Raised Fist live två gånger (på KB för några år sedan och på West Coast Riot nu i somras) och båda gångerna har de levererat stenhård hardcore och lämnat en knockad över hur bra ett aggressivt band faktiskt kan vara!
Redan i somras pratades det om att de skulle spela in nytt och de lovade att skivan skulle vara klar innan året är slut och de höll även vad de lovade, tack för det!
Förra skivan Sound of the republic var hur bra som helst och strået tyngre än den förra plattan Dedication. Jag har inte hört alla de nya låtarna från den senaste skivan Veil of ignorance men de låtarna jag har hört har inte gjort mig besviken och precis som väntat så låter det tyngre även denna gång.

Laddar här upp deras senaste singel Friends and traitors, varsågoda!

Har pratat om det tidigare men jag älskar att återupptäcka band som man lyssnat mycket på förr i tiden!

Denna gång var det Pantera som stod på listan att åter lyssnas frenetiskt på. Ägnade stora delar av högstadiet att lyssna på dom, Guns N' Roses, Mötley Crüe och (förstås, vad trodde ni?) Metallica. Dock var det Metallica som var bäst enligt den stora massan och då ansågs alla andra band som skitdåliga och tramsiga. Jag tror tom det var folk som sa att Pantera bara snodde från Metallica och cashade in från deras berömmelse. Jag älskar när folk säger sån't och inte är pålästa, då båda banden skapades samma år.

Personligen håller jag Pantera som det bättre bandet av de två och det har jag alltid tyckt. Har alltid varit svag för deras sväng, tyngd och eviga användande av snyggt triggade trummor, brutala gitarrer och tajta partier. Något som inte förändrades och de blev inte heller förgubbade som ett annat band blev (inga namn nämnda).

Här kommer några av deras guldkorn, hoppas ni också kan ta glädje av Pantera!

Nåddes igår av nyheten att Oasis har splittrats och jag är egentligen inte förvånad.

Dock trodde jag inte att det skulle hända nu, snarare för några år sedan när de släppte Don't believe the truth 2005.

Dessutom tycker jag väl att de gör rätt, på sätt och vis. Det finns nog inte mer att ge för det bandet, de har haft sin storhetstid och det är lika bra att lägga ner innan de bara skämt ut sig.
Men det är samtidigt tråkigt, för det är ett band som för min del har betytt väldigt mycket och deras skivor har snurrat en hel del i skivspelaren där hemma.

Dessutom är det en aning typiskt att det ska hända nu då jag och Nicole pratade om att det hade varit kul att se dom live någon gång. Ännu en plan som gick åt helvete, kattsingen med!

Some might say

Stop crying your heart out

Fick veta för ett litet tag sen att en före detta arbetskamrat dog inatt. Han hade drabbats av en hjärntumör och enligt hans religion (nu är jag inte säker på vilken så jag ska inte ge några felaktiga uppgifter) så fick han operera bort den men det var totalt förbjudet att gå på några efterbehandlingar, så som cellgifter eller sjukgymnastik. Jag brukar säga ungefär såhär: har du en korg full med äpplen och ett av dom ruttnar så räcker det inte att bara plocka bort det så är problemet ur världen, du måste titta om det är fler som har skadats.
Kanske inte den bästa jämförelsen men det är den enda jag kan komma på som sammanfattar vad jag känner just nu.
När jag fick nyheten så blev jag inte ledsen då jag inte kände honom så väl men jag fick en ofantlig klump i magen, att en religion kan hjärntvätta en person så pass mycket att tro att allt blir bra bara de följer sin religions föreskrifter.

Personen i fråga hade fru och barn som nu kommer att växa upp utan sin pappa och därför bryr jag mig inte om någon tar illa upp av detta. Jag respekterar folk som har något att tro på men jag kommer aldrig att gå på det.

Låten/videon jag väljer att lägga upp är The God that failed med Metallica då jag anser att den beskriver hur jag känner just nu väldigt bra. Att jag dessutom vet att James Hetfield (sång/gitarr) mor tillhörde Kristen vetenskap och dog av cancer för att hon vägrade att ta emot medicin eller genomgå några behandlingar.

Ursäkta att jag inte har skrivit här på ett bra tag, men jag är mitt uppe i en flytt så jag kommer att vara utan Internet ett tag till så det kommer väl bara komma några få inlägg då och då.
Har dessutom ingen bra kamera så jag kan inte dokumentera vår flytt riktigt ännu, men ni kommer att få se bilder när vi är klara. Just nu ser det mest ut som ett kriscenter =)

Har fixat två spelningar åt oss på det anrika stället Bryggeriet i Motala. Arrangören verkade väldigt exalterad när han hörde oss på myspacen och från att först ha tvekat lite och velat boka in oss i oktober så valde han att boka in oss vid första lediga tillfälle, som är 24 och 25 juli!

Vi har spelat där en gång tidigare och det var kul, ett väldigt mysigt ställe med astrevlig personal och skön atmosfär. Det var väl inte direkt smockat med folk men det var skit samma. Nu tror jag dock att det kommer bli lite fler, ska annonseras som bara den.
För er som vill komma så är det bara ta sig dit, alla är välkomna!

(Glöm inte bort att vi säljer t-shirts, hotpants och skivor där också så ni kan njuta av oss även när vi inte står och svettas på scen)

http://www.brygget.nu/default.asp?sida=main

• Gaslight Anthem - Mycket bra lirat. Kanske lite för tidigt på dagen för denna kvintettens lättlyssnade punkrock men ändå en mycket bra start! Hitsen avlöstes med bravur!
• Suicidal Tendencies - Är inte helt inlyssnade på detta klassiska band men de hade lekstuga och framförde en väldigt underhållande konsert, bör nog kolla upp dom en gång till och se om det är min kopp te.
• Living End - Australiens nästbästa band (ni vet nog vilka som är bäst) gjorde ett väldigt bra framförande, Chris Cheney är en riktig fena på guran och är väl medveten om detta då han tillåts briljera mellan låtarna. Mycket bra!
• Sick Of It All - Dagens tyngsta (åtminstone distmässigt) band visade inga tecken på att de håller på att bli äldre utan röjde på ordentligt och avlöste kanonlåt efter kanonlåt. Gitarrljudet drog dock ner känslan lite, men annars så var det inte mycket att klaga på.
• Gogol Bordello - Var tvungen att kolla upp detta bandet efter att flera i sällskapet sa att de nästan var det vassaste bandet på hela festivalen. Jag drog lite på smilbanden under konserten men bandets punk-möter-roms folkmusik föll mig inte i smaken, alls.
• Raised Fist - Luleås stolthet har förärat mig en gång tidigare och det var en mäktig upplevelse. Då var det på en liten scen i Malmö där det verkligen var intensivt. Därför passar de inte så bra på en största scenen men frontmannen Alexander Hagman skojar friskt och underhåller publiken på ett ypperligt sätt.
• Pennywise - Största skälet till att jag bestämde mig för att åka till WCR och gubbarna är på bra humör. Många "fuck yeah" och uppmaningar till publiken om att röja hårdare. Önskar att de kunde spela lite fler nya låtar bara men med låtar som Society, Fuck authority och Same old story så var det svårt att låta bli att komma ihåg varför man köpte biljetten!
• Social Distortion - Har redan läst i vissa recensioner att detta var festivalens bästa spelning och att det var "magiskt". Jag håller med till viss del, men jag kan inte låta bli att störa mig på att det kändes förgubbat. Låtarna framfördes långsammare än på skiva och Mike Ness (hårdaste kisen på festivalen) sjunger förvisso bra men släpigt emellanåt. Men hur kan man låta bli att älska deras låtar? Sjukt bra avslutning på denna festival!