Nu har vi uppdaterat vår myspace och det går att lyssna på 3 färska spår från vårt kommande album Blackstrap.
Det är 2 steps cutback, thank you for the consequenses och save the dance som är de nya låtarna för er som inte hänger med =)

Nu är det bara formaliteter som tryck på skiva, omslag och tjafs som återstår sedan blir det releasefest självfallet där ni kan uppleva låtarna live och bara inse att det fortfarande görs intressant rockmusik i Sverige utan att skitband som Takida får er att tro något annat.

Så kika bara in på vår myspace och njut för tusan hundar!

Det finns olika tillfällen då ens självförtroende inte är på topp och att man tvekar på sig själv eller på tillfället man befinner sig i. Finns en hel del tillfällen då man verkligen tvivlar på sig själv och är rädd för att det ska bli fel, att folk ska tro att man är konstig eller rent av dum i huvudet. Så vad gör man? Man är tyst och låtsas som ingenting när det egentligen är något viktigt man vill säga.

Varför är man så satans feg egentligen, vad är det värsta som kan hända? Ibland kan man verkligen se härligheten inom räckhåll men ändå vågar man inte sträcka ut handen och skörda frukten. Hoppas det är någon som förstår vad jag menar, jag gör det åtminstone som tur väl är.

Vilken film alltså, jag tror jag har sett den 6 gånger men den är fortfarande lika bra som första gången!
Alla borde se Donnie Darko, helt galet bra.

Varför sitter ni här? Titta på filmen för tusan hundar!

Jag har lovat att vara lite mer aktiv här men det har varit lite svårt på sistone då jag äntligen har brutit min arbetslöshetsförbannelse (nej det är inget riktigt ord men det är långt!) och skaffat jobb som varar till mitten av juli, vilket är väldigt skönt.

Vad är då statusen angående skivan, vad finns det att rapportera? Dels att den är till 90% färdigmixad (är några småsaker som ska ändras, man är ju sin värsta kritiker) och att den låter hur bra som helst! Lyssnade igenom Rickards testmix idag två gånger för mig själv och det är enastående hur imponerad man kan bli av på sin egen musik och hur bra Rickard har lyckats få det att låta! Jag räknar med att skivan är HELT färdigmixad och mastrad inom en vecka sedan återstår tryck och att göra omslag osv.

Sedan kanske det är dags att göra följande statement som några har undrat över; Ja Robbin är ute ur bandet. Efter vår turné i februari så gick vi skilda vägar helt enkelt för att det på senaste tiden har spruckit mellan personkemin och att det inte längre var en hållbar situation.
Precis som förra gången så har vi hittat en ny trummis. Denna skinnplågande herre heter Patrik Vidigsson och kommer ifrån Markaryd och är i min bok som klippt och skuren för X Point Enemy. Vi har repat 6 gånger och han kan redan alla låtarna från skivan plus att vi har hunnit skriva två stycken nya låtar som låter helt enastående bra (sagt från en person som granskar sin egen konst väldigt ordentligt och oftast aldrig blir riktigt nöjd) som vi ska försöka spela in hemma hos Patrik nästa helg. Kommer bli väldigt spännande och blir det ok kvalité på inspelningen så är det inte omöjligt att de dyker upp på myspacen och spotify i det närmaste!

Jag vill verkligen repa nu!

Idag är det på dagen 2 år sen Scott Weiland gick ut med att han hoppar av Velvet Revolver, det i mitt tycke bästa rock n' rollband som kommit de senaste 10, ja kanske till och med 15, åren.
Med en känsla för både melodier och riff som sätter sig på hjärnan och en sjuhelvetes attityd så kom de att bli ett av de största banden i världen på väldigt kort tid mycket tack vare att intresset för bandet blev stort i media och vissa låtar användes i stora filmer så som Hulk (Set me free), xXx: State Of The Union (Dirty little thing) och Fantastic Four (Come on come in).

Jag anser fortfarande att deras debutalbum Contraband är en av de bästa skivorna som någonsin har gjorts på många sätt och vis. Låtarna är klockrena, ljudet är helt magiskt och det går att lyssna från början till slut utan att behöva tänka på att hoppa över något spår. Så bra är den, faktiskt!

Det var därför som jag blev så jäkla arg och besviken när jag fick höra att Scott Weiland hade hoppat av (eller fått sparken, det skiftar beroende på vilken källa man använder sig av) för det kändes verkligen som att detta bandet hade mer att ge, att det fanns åtminstone en eller två album kvar att släppa. Man får väl vara glad för den tiden som har varit och hoppas på att de hittar en ny sångare snart, även om jag tror att det inte kommer att ske i den närmsta framtiden då Slash håller på att spela in ett soloalbum och Duff McKagan turnerar för fullt med sitt andra band Duff McKagans Loaded (rekommenderas starkt!).

Återigen, finns det någon kvinna som är mer komplett än Joan Jett? Jag tror faktiskt inte det och skulle ni mot all förmodan bevisa mig fel så skulle jag ändå inte lyssna.

Såg att det släppts en greatest hitsskiva med Joan Jett and the heartbreakers nu i dagarna och att det gick att lyssna på alla låtarna på hennes hemsida och det är bara att konstatera att hon är världsbäst på att skriva lättlyssnade och katchiga punkdängor. Så jäkla bra! Allt från hennes sköna röst till hennes känsla för melodier som sätter sig på huvudet. Sen måste hon ju vara världens vackraste samtidigt. Som sagt, HELT komplett!

För er som känner er lite givmilda, köp den skivan till mig så är ni snälla =)

Ja här kommer då min personliga rider som utlovades för några dagar sedan. Nu gäller det bara att få alla konsertarrangörar att läsa denna blogg så att jag inte behöver göra några massutskick =)

Richie Royale

Soundcheck

·         Allt ska vara uppställt och redo när bandet är på plats

·         Allting ska kollas noga, inga fel eller tvivel får uppstå

·         Monitorer till alla medlemmar är ett krav

Backstage

·         1 liter väl kyld Captain Morgan spiced gold

·         4 glas att dricka ur (kommer förmodligen ha sönder 3)

·         Ett stort sortiment olika frukter (mango, äpplen, bananer är att föredra)

·         1 stereo

·         1 liter 15-årig Bowmore Islay whisky

·         4 whiskyglas (samma anledning som förra gången)

·         4 handdukar (två duschhanddukar och två mindre handdukar, helst svarta)

·         Tillgång till nybryggt kaffe oavsett tid på dygnet

Efter spelningen

·         Tillgång till alla sorters alkohol hela kvällen (det säger sig själv, eller?

·         1 pizza (gyrospizza är att föredra)

Hotell

·         1 nybäddad säng, helst enligt måtten 200x120 eller större

·         1 tv med alla kanaler (discovery är ett måste)

·         1 stereo

·         Ett stort sortiment olika frukter (samma som ovan)

·         1 liter väl kyld Captain Morgan (både vid ankomst och på morgonen)

·         Tillgång till gym och/eller simbassäng

 

Allt detta är krav och inga önskemål. Är det någon punkt som inte går att uppfylla så skall detta tas upp i god tid så att en kompromiss kan nås mellan arrangör och artist.

Hittade en intressant hemsida för ett par timmar sen där flera kända artisters och bands riders har offentliggjorts till allmän beskådan. Man undrar om de fick allting som stod på listorna, jag är dock skeptisk.

För er som inte vet vad en rider är så kommer här en förklaring:
En rider är en lista som en artist eller band lämnar till en konsertarrangör med saker som ska vara ordnade enligt bandets specifikationer. Det kan handla om allting från mat till hur artisten transporteras från och till spelningen.
Detta är ett kontrakt som måste följas, får inte artisten det som står på listan så kan han/hon vägra att spela såvida inte det är något omöjligt de ber om som t.ex. Manowars önskemål om 5 oskulder backstage.

Detta går förstås inte om man är en okänd artist och ska spela på ett litet ställe utan det lämpar sig snarare till artister som till exempel Foo Fighters när de spelar på större ställen eller är på turné. Då kan jag faktiskt förstå att man vill ha saker och ting ordnade för sig, de har säkert slitit hund i några år och spelat för ingenting på små klubbar för att komma dit de är idag. Men det finns gränser för allting och vissa krav är helt befängda. Har samlat några favoriter nedan:

Amy Winehouse:
- 2 flaskor rödvin
- Ett sexpack öl (helst Corona)
- En stor flaska vodka (helst Smirnoff)
Allt detta innan spelning dessutom, sicken kvinna.

Axl Rose:
- 16 plastmuggar, MÅSTE vara enskilda och färgade
- 1 flaska kyld Dom Perignon (mycket viktigt)
- Vuxentidningar (Playboy eller Penthouse)

Iggy Pop:
- Tillräckligt många gitarrkablar för att vi ska ha två över när vi har allt inkopplat
- Absolut INGA leksaker i logen
- En tolk som kan någorlunda bra engelska och som inte är rädd för döden. Jag bara skojar (eller gör jag det?)


Till imorgon ska jag göra min egen rider, väl arbetat och klar så att alla arrangörer bara behöver gå in här och läsa vad som krävs för att göra mig nöjd!


http://www.thesmokinggun.com/backstagetour/ här kan ni läsa andra artisters riders

Jag bryr mig inte när band jag tycker om ställer upp i reklam för t.ex. kläder eller att de använder en viss förstärkare på turné. Tvärtom så förstår jag det till fullo, det blir ju ändå en utgift mindre plus att man kanske t.o.m. får betalt för det. Vissa kallar det att sälja sig, jag kallar det faktiskt sunt förnuft. Om din chef hade sagt att du hade fått stanna hemma två månader och ändå få betalt för det, hade du tackat nej till det?

Det finns självklart gränser där också. När man ser artister som ställer upp i reklam för vitvaror eller liknande så tycker väl åtminstone jag att trovärdigheten sviktar en del. Det handlar om affärer och att driva ett företag men det är nog att gå för långt i mitt tycke.
Skulle dock ett instrument- eller förstärkarföretag fråga mig om jag vill få en bas eller en högtalare gratis mot att jag använde det på turné så hade jag inte varit så dum att jag tackat nej. Inte heller om jag fått sponsring från ett whiskyföretag, det hade ju faktiskt varit urbota dumt! Tänk att få dricka gratis och kanske även få betalt för det, hur många kan skryta om det?

Tänkte på detta när jag promenerade längs med hamnen idag. Säga vad man vill om Sölvesborg men det är faktiskt rätt mysigt när solen ligger rätt. Synd bara att det är så sällan.
Jag hade precis varit hos Berts HiFi och inhandlat nya strängar till min bas. Eller ja, eftersom vi tillhör ett studiefrämjande så får vi skriva upp våra små uppgifter (som strängar, trumstockar, plektum osv.) på dom så betalar de det. Det tycker jag är väldigt bra, en sak mindre att tänka på även om det inte ska missbrukas. Då började jag fundera på hur mycket enklare allt varit om man blivit sponsrad med allting annat också som då kläder och instrument. Ännu mindre att tänka på, i synnerhet när det gäller kostnader osv.
Man har en hel del såna här stunder för sig själv när man drömmer sig bort, tyvärr. Det får ta och bli ändring på det nu tycker jag. Detta håller inte.

All kritik är ju bra kritik anser jag, även om man förstås föredrar den positiva. Men det är skönt med folk som vågar säga vad de verkligen tycker och inte bara säger att allt man gör är bra och bara skruvar på sig när man ber om en lite mer ingående förklaring. Det är därför jag tar det mesta med en nypa salt när folk jag känner ger en kritik om X Point Enemy då jag inte riktigt vet när de bara ska vara snälla eller när de är ärliga.

Jag vet att det är på riktigt när folk säger saker till en utan att man frågar om det. När man helt utan vidare får höra av någon att "de där låtarna ni har på spotify, de är riktigt bra." helt utan att man ens vet om att personen i fråga har hört låtarna. Det är väldigt roligt och ännu roligare att det uppskattas så man känner att man inte står och spelar för döva öron.

Fick veta av en kompis att jag var skyldig henne en tjänst för att jag bad henne rösta på oss i en tävling. Hon ändrade sig dock snabbt och poängterade att det minsann var två tjänster då hon tydligen hade skrivit om oss i sin blogg. Det sista hade jag ingen aning om och fick genast kolla upp detta, nyfiken som man är.

Till min stora förvåning så hade hon skrivit ett långt inlägg om sin musiksmak och att den inte är så pass förutsägbar som folk verkar tro. Rock är inget som hon föredrar och det var det som gjorde mig så förvånad när jag läser att hon har lyssnat på våra två låtar på Spotify flera gånger om. Det är just sådan feedback jag pratar om och som jag uppskattar för då vet jag att det är på riktigt och inte något som hon bara skriver för att jag bett henne.

http://thestoryofjennie.blogg.se/2010/march/min-musiksmak-eller.html här kan ni läsa hela inlägget, rekommenderas starkt! =)

Det var väldigt mycket snack från Oasis sida, det kan jag medge.

Men efter att ha sett detta klippet så är det svårt att inte hålla med om att de var ett av världens bästa band och om man ska låta publiken få säga sitt så är de nog beredda att hålla med. Lyssna bara på hur Noel måste anstränga sig för överrösta publikhavet. Magiskt säger jag!

Jag börjar verkligen tröttna på att läsa recensioner av nya skivor, det ger mig ingenting längre. Åtminstone inte när det handlar om etablerade band som åtminstone har 4 stycken album i bagaget.
Det är alltid samma sak då, halva recensionen handlar om att bandet har släppt sina gamla ideal och att den första skivan var den bästa och så kommer det alltid att vara.

Hittade ett exemplar av SRM (Sweden Rock Magazine) där de recenserade Pearl Jams senaste album Backspacer och det är nog det tydligaste exemplet jag hittar. Halva recensionen handlade om bandets historia och hur deras två första album Ten och Vs var mästerverk och att bandet har tappat rejält sen dess och sen följde en liten biografi om bandet och en fjärdedel handlade om skivan som recenserades.

Varför är det så jäkla viktigt att hela tiden titta bakåt och inte framåt? Är det inte meningen att band ska utvecklas och inte bara spela samma sak om och om igen? Åtminstone jag tycker att det är mer intressant att höra ett band som vågar chansa lite och inte bara göra som många andra och släppa samma skiva om och om igen bara för att de inbitna fansen vill ha det så.
När Pearl Jam startade så var de en del av en grungevåg i Seattle, de spelade rock med en punkkänsla och man hörde hur de verkligen menade allting de sa och stod för. Åren gick och fler skivor tillkom och varje gång så var det något nytt element som hade stoppats ner i grytan. Det var Pearl Jam och de vågade chansa.

Nu när Backspacer kom så blev jag väldigt glad, då jag genom bandets hemsida fått höra smakprov på låtar och insett att det nog kommer vara något i hästväg och rätt hade jag. Det fanns låtar med klassiska Pearl Jam ingredienser men även inslag av folkmusik, pop och rock n roll.
Jag brydde mig inte att det inte lät som deras första skiva, för det var inte det jag förväntade mig och jag visste att det inte skulle låta så heller. Men det känns som att det är många som har svårt att se förbi detta, att ens favoritband MÅSTE låta likadant hela tiden.

Hade det istället varit bättre om man fått skivan uppspelad för sig utan att veta vilket band det var? Eller att det varit helt blankt på omslaget? Det känns som att många recensenter nog hade föredragit det.

Jag anser att man ska låta musiken få säga sitt och om man inte gillat det, fine men sluta jämföra med hur det lät förr!

...that a race ain't run 'til the racing been done

Dagens soundtrack, hämtat från Mustasch's senaste album och verket heter kort och gott Mine. Enjoy!

Jag förstår folk som avskyr OS och som gnällde att det tjatades om det på varenda kanal tills det började blöda ur öronen på en. För en som inte är ett dugg intresserad så är det väldigt irrelevant om Sverige blev utslagna i hockeyn eller om norrmännen gjorde bra ifrån sig i curling. Det finns många av de sporterna som jag också inte tycker om.
Skillnaden mellan OS och melodifestivalen är att OS bara är varannat år (det är ju som bekant OS på sommaren också, remember?) och inte alls, i min mening, lika upphausat. Inte på samma sätt i alla fall.

Skillnaden är att jag inte suttit och gnällt över melodifestivalen för jag vet att det finns folk som uppskattar det och som faktiskt, trott eller ej, tycker att det är intressant. Frågar folk vad jag tycker så är jag inte sen med ett ärligt svar men det handlar om jag får frågan och inte att jag suckar djupt, himlar med ögonen och börjar spy galla vid första och bästa tillfälle.

Tills nu, när det är över. Då känner jag att jag också måste få ventilera mig lite, precis som de som hatar OS.

Jag kan i ärlighetens namn säga att på 5 år så har jag sett 1 timme på melodifestivalen och den timmen "tjänade" jag in under förra årets festival (när E.M.D. offentligt klädde ut sig till pingviner och såg om möjligt ÄNNU mer löjliga ut) och då hade jag 40 graders feber och förmådde mig inte att byta kanal. Dessutom så sov jag mesta av den tiden och det råkade vara så att det fortfarande visades när jag vaknade.

Nåväl, nu är det över och det tycker jag är skönt. Nu kanske man kan återgå till viktigare saker. Har hänt saker inom bandet som jag kommer ta upp i nästa inlägg och det må jag säga kommer bli en intressant läsning!

Börjar verkligen rulla på nu, gillar det skarpt!

Har varit lite konstigt de senaste dagarna, mycket tankar som har flugit fram och tillbaka. Som sagt, det börjar ju vända nu i alla fall och det känns bra.

Har goda nyheter angående X Point också, men jag måste vänta ett litet tag innan jag kan adressera dom. Men jag lovar att de är av intresse och mycket positiva =)

Som titeln avslöjar så behöver vi just ER hjälp med att komma med och spela på Rockweekend i Söderhamn.

Gå då in på följande länk och klicka in X Point Enemy (förstås) och säg till alla ni känner att göra detsamma! http://www.rockweekend.se/2010/backstage/rockfighten

"Du kan rösta en gång varje vecka och kan välja hur många band du vill att lägga en röst på!"

Ha ha, är tvungen att dela med mig med detta klippet. Höll på att garva ihjäl mig när jag såg det för en liten stund sen!

Ni som har följt min blogg vet om min relation till Amy Macdonald. Hennes album This is the life var nog den skivan jag lyssnade mest på förrförra året. Gissar på att jag lyssnade igenom den skivan en gång om dagen i två månader, för att sedan "lugna" ner mig och bara lyssna på den en eller två gånger i veckan. Med andra ord så mycket som jag gör fortfarande. Svaret är ja, den är så pass bra!

Nåddes av nyheten att hon skulle släppa nytt snart och genast så spred sig glädjen i min kropp och jag parkerade mig vid datorn och letade efter smakprov.
Till min förvåning hittade jag inte bara ett smakprov utan även en musikvideo på hennes senaste singel Don't tell me that it's over.

Utlåtande: Vad trodde ni egentligen eftersom jag väljer att döpa ett blogginlägg efter singeln? Precis som jag förväntat mig så är låten hur bra som helst! Det jag också blev glad över är att soundet har slipats till, mer elgitarrer och råare ljud. Men man hör att det är Amy Macdonald och att hon vet hur man skriver enkla men finurliga låtar.

Var orolig att hennes nästa skiva inte skulle bli i närheten lika bra som This is the life men detta inger hopp och, självklart, en hel del förväntningar!

Det kanske är lite inaktuellt men jag tänkte ändå lägga upp lite bilder jag fick hem idag från en spelning vi gjorde i Lund för några månader sen. Förhoppningsvis kommer snart lite videoklipp från några spelningar också men jag lovar inget. Här är bilderna så länge, enjoy!

Copyright Martin Nilsson